Psa Psaltaren, psalm Psaltaren, psalm 129
Psalm 129 – Herren är rättfärdig
[Detta är den tionde av de femton pilgrimspsalmerna – ”de stigande sångerna” (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem.
Författare: Okänd
Struktur:
1. Tidigare lidande, vers 1-3
2. Gudomligt ingripande, vers 4
3. Ord om dom, vers 5-8]
En pilgrimssång (en vallfartsång; ”en sång från/för dem som vandrar upp”). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]
______
Hur ofta (mycket, många gånger) var de inte fientliga mot mig, ända från min ungdom,
låt Israel nu säga:
Hur ofta (mycket, många gånger) var de inte fientliga mot mig, ända från min ungdom,
men de har inte övervunnit mig. [Vistelsen i Egypten var Israels ungdom, se Hos 11:1.]
Plöjare har plöjt min rygg,
de gjorde sina plogfåror långa. [Förlängde lidandet, även profetiskt om Jesus, vars rygg blev slagen.]
Herren (Jahveh) är rättfärdig,
han har huggit av de ondas band (rep). [Ordet används om de remmar på plogens ok som fästes vid oxens hals, se Job 39:10.]
Må alla som hatar Sion [tempelberget i Jerusalem]
drivas tillbaka i skam (vanära).
Låt dem bli som gräs på taken [Jes 37:27]
som vissnar bort innan det [ens] kan ryckas bort,
en skördeman kan inte fylla sin hand med det,
inte heller kan den som binder ihop kärvarna fylla sin kärve.
Ingen som går förbi ska säga [kunna ge en välsignelse under skördetiden]:
”Herrens (Jahvehs) välsignelse över er!
Vi välsignar dig i Herrens (Jahvehs) namn.”
[Ett exempel är Boaz som hälsar skördearbetarna som sedan svarar, se Rut 2:4.]