Psa Psaltaren, psalm Psaltaren, psalm 137
Vid Babels floder.
Vid Babylons floder, där satt vi och grät när vi tänkte på Sion. I pilträden som fanns där hängde vi våra harpor. För de som fört bort oss i fångenskap krävde att vi skulle sjunga, och de som plundrat oss krävde glädje sång och sa: Sjung för oss en av Sions sånger! Hur skulle vi kunna sjunga HERRENS sång i främmande land? Om jag glömmer dig, Jerusalem, så låt min högra hand glömma sin skicklighet. Låt min tunga fastna vid min gom, om jag inte minns dig, om jag inte låter Jerusalem vara min allra högsta glädje. 137:7 Jer 49:12; Klag 4:21f; Hes 25:12f; Hes 35:2f; Oba 1:11-16; Kom ihåg, o HERRE, Edoms barn, som på Jerusalems dag ropade: Riv, det, riv ner det ända till grunden! 137:8 Jes 13:19f; Jer 50:29f; Jer 51:24f; Upp 18:16; O Babylons dotter, som ska förstöras, lycklig blir han som får ge igen för allt du gjort mot oss. 137:9 Jes 13:16; Nah 3:10; Lycklig blir han som griper dina spädbarn och krossar dem mot klippan.